issues
Även om jag försöker släppa det och bara fokusera på mej och dom så sitter det där och gnager i mitt huvud, som en jävla meningit. Tänk om det fanns antibiotika mot sånt här. Jag VET att jag inte kan rädda en annan människa om den inte vill bli räddad, jag VET att jag inte kan tvinga andra att engagera sig i det, jag VET att jag inte kan ta smärtan från alla inblandade och trolla bort den. Det jag inte vet är hur detta ska sluta och det är den ovissheten som skrämmer slag på mej.
Och sen har vi resten av mina bekymmer, men dom stoppar vi i lådan ett tag.
Nu ska jag snooosa på mina sovande fina pojkar, sen är det dags för sängen. Imorn är det jobb igen.
Ja Älskade dotter,Jag ger dig all min styrka.
För att citera dig själv i ett tidigare inlägg:
"Du har redan förlorat allt, ALLT, en gång. Du fick en andra chans. Det är få förunnat.... Du skulle ha greppat hårt om den och kämpat i resten av ditt liv för att aldrig förlora den igen. Men istället valde du att släppa den. Det finns inga genvägar, du kan inte leva båda liven. Jag kan inte vara svag längre. Det jag gör nu gör så jäävla ont så du anar inte, ångesten väller upp inom mej, men jag vet att jag gör rätt.
"Du sitter och tycker synd om dej själv nu, men du vet vilka som egentligen betalar priset för detta. Och du kan inte skylla ifrån dej. Det är INGEN annans fel än ditt eget. Det är dina val som förde oss hit. "
Tänk på det och på dina fina ,Familj-vänner-arbetskamrater. Det är lätt för oss att säga men du ska veta att vi lider med dig,tänker på dig/er 59 sekunder i minuten.
Vi finns här för dig!
Älskar dig högt!
Lina, Lina, Lina Fina! Du vet vart jag finns..
stor kram
