nilan

Hääj

Det är typ enmiljon minusgrader ute. Iaf 15 minusgrader, och sjuuuuukt mycket snö! Verkligen massor av snö, men ändå har jag såna vårkänslor i kroppen! Det känns att vi går mot vår och det är helt underbart! Solen strålar och det är ljust som aldrig förr ute! Åh vad underbart! Inte lika underbart att solstrålarna som kommer in genom fönstret påminner mej om hur mycket jag måste damma här hemma... Men det problemet glömmer vi en stund, för snart ska vi ut och åka pulka.

Igår var den västa otursdagen i mitt liv tror jag. Det började redan kl 05.15 när jag skulle gå upp på övervåningen, jag snavade i trappen och drämde ner knät rakt på kanten av ett trappsteg. AJ! Det var nära att hakan fick sig en smäll oxå, men det lyckades jag iaf förhindra. Tack för det.
Jag svor lite och drog på mej ytterkläderna och mina vita sneakers. När jag skulle öppna ytterdörren så gick den inte upp, det kändes som nån stod utanför dörren och höll emot, så jag drog en fetingtackling på dörren och den flög upp.. och jag flög ut. Ut i snön! Plums ner i 50 cm snö med bara sneakers på fötterna. KALLT var det och blöt blev jag, men jag hade inte tid att gå in och byta.
Cykelvägen till busshållsplatsen hade inte blivit plogad så när jag väl kom fram så var jag blöt ända upp på vaderna. Jag ställde mej och väntade på bussen. Jag väntade och väntade, började tappa känseln i fötterna och väntade lite till. Ingen buss kom. Så jag fick vänta 20 minuter på nästa buss.
När den väl kom så frågade jag om vi hann till stationen innan falubussen åkte iväg. Chauffören svarade lungt att det var ingen fara, vi skulle hinna fram. Det var ju skönt. MEN när vi svänger in på stationen så möter vi falubussen påväg iväg. GAAAAH! Och den jävla skitkorven till chaufför vägrade anropa falubussen och be honom vänta. Så jag svor lite till och fick vänta på stationen 20 minuter till på nästa falubuss.
När den väl kom var jag så genomfrusen så jag trodde att jag redan dött. Väl inne på bussen försökte jag slappna av och påminna mej själv om att jag fortfarande lever.
När vi var framme i falun och åkte vidare mot mitt jobb så fick bussen veja för en annan buss och vad händer, självklart kör vi fast. Såå... Där stod vi i en kvart och gungade fram och tillbaka. Mysigt.

På jobbet gick det inge bättre heller. Jag hade glömt maten hemma på bänken, misslyckades med varenda provtagning och snuset tog slut. Vansinne.
På vägen hem från jobbet skulle jag köpa nytt snus. I blöta skor skyndade jag mej in på konsum innan bussen skulle komma. Humöret var sådär lagomt bittert. Jag ber om en snusdosa och drar kortet. Men nej, det gick inte. Efter tre försök fick jag ge upp och skynda till bussen istället. När jag kommer ut från affärn åker bussen. Yay! Vänta på nästa buss.

Hemma möttes jag av grinig karl och vilda barn. Underbart. Vi fick besök av barnens farmor och farbror på kvällen, det var iaf jättemysigt! Men min karl skulle rita upp en grej så han lånade min dator för att ta fram bilden. En halvtimme senare kommer han tillbaka med datorn och ser snopen ut. Den hade fått virus. Wohoo... precis vad som fattades för att göra dagen fulländad. Jag satt i sju timmar och bråkade med den innan viruset var borta.

Idag SKA det bli en bra dag!