nilan

...kan det vara ibland. Det har varit väldigt mycket jobbigt på senaste tiden men nån gång lär väl vinden vända. 

Det var tydligen inte tillräckligt med min kropp som vägrar fungera, läkare som inte gör sitt jobb och stress som inte är av denna värld... Nej, vi slänger på en rejäl dunderkris som grädde på moset. I morse undrade jag på allvar hur jag skulle överleva den här dagen. Både psykiskt och fysiskt. Men här sitter jag nu och skriver av mej. Jag vill inte skriva vad som hänt. Jag vill inte att det skvallras runt om detta, det är en känslig situation för flera personer. (det kommer säkerligen komma ut och skvallras som fan, det beror på att folk inte har nåt hyfs och antagligen inte samvete heller.)

Däremot så vill jag tacka de underbara <3 människor som har stöttat, hjälp till och ställt upp. Inga nämnda, inga glömda.  Tack, tusen tack. Jag kan inte förklara i ord hur mycket det ni gör betyder.

Barnen, prinsarna, de underbara, sover sött i sina sängar, jag ska snart sussa jag med. Lär somna som en stock efter de senaste dygnens sömnbrist. Jobb står på schemat imorn. Sen blir det pyssel hemma.

Jag skickar en hel hög med styrka, vilja och jävlarannama till en person som behöver det väldigt mycket just nu. Du klarar det, och kom ihåg att du inte står ensam.

Gör om, gör rätt. Det får bli dagens kloka ord.