huvudrensning
jag är så bitter. Med risk för att låta som den mest utseendefixerade, ytligaste, drygaste personen i världen så erkänner jag att jag är bitter över mej själv. Hur jag ser ut. Håret som är längt och slitet, har helt fel färg och sjukt mycket utväxt. Det är så fult så jag vet inte vad jag ska göra. Hatar det. Och mina naglar som jag försöker låta bli att bita på, men de bara skivar sig och jävlas. Ovch mina händer som ser ut som en mans. Och mina bristningar över hela kroppen. överallt... Mina sjukt tjocka överarmar som jag aldrig blir av med, hur mycket jag än försöker. Min platta rumpa. Min midja och mina höfter. Min mjuka mage (inte mjuk på ett bra sätt) och mina hemska, förfärliga, vedervärdiga, urfula, onda, vidriga bröst. Pallar inte.
Jag VET att jag har fött två barn, jag VET att jag är smal. Men måste man vara nöjd för det? Jag VET att folk lider av krig och hunger och massa annat jävligt, jag VET att jag har hälsan, en fin familj och allt annat... Men ändå kan jag inte få detta ur huvudet. Och jag skriver inte detta för att ni, min kära familj, ska skriva: "Men guud, du är ju fin som du är, vi älskar dej hur du än ser ut, du är ju så bra, sluta fjanta" För kunde jag så skulle jag sluta tänka såhär. Jag skulle älska mig själv och tycka att jag är fin och bra. Men nu är det inte så. Istället för att försöka övertyga mej om nåt jag inte ser, så vill jag ha råd, tips, hjälp.. vad ska jag göra? Hur ska jag göra?
Jag är så glad för det jag har här i livet. Jag har de finaste, bästa, underbaraste barnen i universum, en man, hus, ett jobb jag älskar, jag har framtidsplaner... MEN Jag kan aldrig slappna av. Jag trivs inte i mitt eget skinn. Tänk om man ändå kunde få byta skinn ibland...
Det här är inget snyftinlägg för att nån ska tycka synd om mej, och inte heller ett provokationsinlägg för att störa någon. Det är mina helt ärliga och öppna tankar, direkt nedskrivna i min "dagbok".
Mmm...så får man känna och tycka, det är eländigt.
MEN, (moralkaka) vi vet ju att du är sprallig, charmig, glad, duktig, händig som få, tusenkonstnär, älskad, bakar gudomligt gott , påhittig, tälmodig, stark, empatisk, söt, rättvis, konfliktlösare, tröstare, god lyssnare....och vet du , minst 16 av dessa egenskaper visar/ är DU varje dag! Bara en sån sak!
Love U
Hej lillstrumpa! Ja... vad ska jag säga? Hur vill du se ut då? Och är det utseendet ens uppnåbart? Alltså, är det en verklig bild du strävar efter eller en retusherad av media? När du mår så här dåligt känner jag att du måste börja inifrån. Om du får koll på armarna, opererar brösten, klipper håret, lyckas platta till magen (let me know how) och åtgärdar alla andra "fel" du tycker dig ha så tror jag att du bara kommer hitta nya fel så dåligt som du mår just nu. Du får börja att jobba med varför utseendet är så viktigt för dig. Då menar jag inte att du ska leta orsaker utanför dig själv (tex, barndom, kommentarer från fd pojkvänner, kommentarer från andra osv) utan leta INOM DIG SJÄLV! Skriv ner alla anledningar till varför du vill ändra på dig själv och vaför du tror att det skulle få dig att må bättre. När du gjort detta ser du över det du skrivit. Du kommer troligen märka att det finns en eller ett fåtal gemensamma nämnare, alltså en eller ett fåtal bakomliggande anledningar. När du har den/de anledningarna klara för dig börjar du jobba med dem. Givetvis kan du under tiden fortsätta att träna och vad det nu är du gör. Klipp av håret en rejäl bit då i en mysig frisyr och färga håret till din mer naturella så slipper du fundera på utväxter ett tag. Bristningar har du INTE över hela kroppen. Du har ett antal, det har jag också, och det kommer vi ha hela livet. Att avsky dem kommer bara kosta dig energi och välmående utan något som helst resultat förutom ännu sämre självförtroende och större utmatthet. Fundera också på varför du inte tillåter dig själv att vara en naturlig kvinna. Vad är det som gör att du inte tillåter dig själv att älska eller åtminstone tycka om dig själv och din kropp som den är? Jag förstår att det är väldigt stora och svåra frågor och du kommer kanske inte kunna svara på dem på en gång, eller så kan det hända att svaret ändrar sig under tidens gång, men försök iaf. När du börjar tänka mer inåt istället för att lägga koncentrationen på det yttre som får dig att må dåligt så kommer du att nå en hel del insikter. Mitt tips kommer inte få din mage att bli platt, dina armar smalare, din rumpa fastare eller bristningarna att försvinna fysiskt. Men den groteskhet du känner inför dem och din kropp kommer att blekna och med det kommer du att må bättre. Som du kanske märker har jag inte skrivit vilka anledningar JAG tror ligger till grund, för jag vill inte påverka dig. Jag vill inte att du ska tro att jag har rätt om jag har fel. Jag finns här och stöttar och lyssnar allt jag kan och hinner med! Bara att höra av dig stumpan! Nu till nåt helt annat: vilka färger vill du ha då? :-) BAMSEKRAM!
Hej. Nu tror jag att jag är färdig. Det blidde en ny wrapper så att bakgrunden kunde ändra färg utan att smälta in med allt annat allt för mycket. Och så fick vi bort allt det tokvita som var innan och fick allt att se ofärdigt ut. Hoppas hä dug fastän det inte blev nåt beige...
Fundera på hur mycket som sitter i huvudet och hur mycket som är "på riktigt". Naglar är inte svårt att fixa, det kostar 500-1000 kr och behöver fyllas på emellanåt vilket är billigare. Fundera på hur du vill ha ditt hår och gå till frisören! Och börja träna. Dina önskningar är inte ouppnåeliga, att fixa kroppen fin går.
Plastikkirurgi om du verkligen ser dina bristningar och bröst som stora problem är en idé. Dyrt dock och även onödigt?
Ingenting är omöjligt!
Kram!
