nilan

här är jag! Vart är ni?

ny dator, nya blogginlägg. Hur har ni haft det sen sist? Haft en bra jul och fin start på nya året? Hoppas det.

Just nu sitter jag här i fåtöljen med datorn i knät och kollar på top model austalia. weho. Barnen leker och busar och är allmänt vilda. Vi ska snart dra på oss lite varma kläder och gå hem till svärmor/farmor och hälsa på lite hade jag tänkt. Hoppas hon är hemma så jag kan få en god kopp kaffe och prata lite allmänt strunt. Har inte träffat svärmor på skitlänge. Hon fyller år imorn hon. Precis som farsan min. gamla jäkla människor... hehe. =)

Så vad är nytt i mitt liv då? Inte mycket. Jag har fått en vikarierad på mitt jobb, så nu har jag iaf ett schema att jobba efter och lite mer dagar. Skönt som tusan. Trivs så bra på mitt jobb. Med mina mysiga pensionärer och riktigt bra kollegor. Det är det första jobbet som jag längtar efter att gå till, och ändå har jag jobbat där i tre år.
Och just ja, nu har jag bestämt mej för att läsa vidare oxå. Känner att jag vill läsa mer, lära mej mer. Så jag satte mej ner en dag och kollade igenom utbildningar. Hittade en som skulle passa mej alldeles utmärkt. Silviasyster. Det är en vidareutbildning för undersköterskor. Inriktningen är demens. Det är en privatskola som håller i utbildningen så den är dyr, men jag söker stipendium för fullt och hoppas att jag får nånting så jag kan läsa det. Så nu håller vi tummarna.

Hemma händer inte så mycket. Lite golvläggning här, lite klinkers där... men det går sakta. Vill bara få huset isolerat och den nya panelen på så man har det klart. Inte bara för skönhets skull, mest för ekonomin faktiskt. Vårt hus är så sjukt dåligt isolerat så all värme går ut genom väggarna. Pelletsen går åt som smör i solsken... suck!

Usch, nu kollar jag på oprah, det handlar om en familj som är beroende av heroin. Mamman, pappan och båda tonårs-sönerna. Och så har de en liten pojke som är 18 månader, och de sitter med sprutorna framför honom och trycker i sig skiten. Och mamman gråter och säger att hon vill ändra sig. Fy fan. Hatar sånt där! Dom bor på ett härbärge och köper heroin till sina söner. Och fatta den lilla. Ett och ett halvt år och får se sånt. De säger att minsta pojken har det så bra och att han inte blir vanskött alls av deras missbruk. Han får sina blöjor bytta och de badar honom. Vilka idioter! Hur fan kan dom?! Hur? Det är en sak att förstöra sitt liv, sitt eget. Men man väljer att bli förälder och i samma stund som man väljer att sätta ett barn till världen, så har man ett uppdrag i livet. Man har nåt annat än sig själv att leva för. Man har en skyldighet. Man ska ge sitt barn de bästa förutsättningarna i livet. Man ska ge sitt barn trygghet, kärlek och stabilitet. Fan. Jag kan inte se sånt här. Och jag kan inte känna empati för föräldrarna, jag kan bara inte. Inte för nån som missbrukar. Jag hatar när de säger att de inte kan sluta. Klart som fan man kan. För jag har själv varit i missbruket och det var inte nåt småmissbruk. Men jag slutade. Helt själv.. Jag tror inte på att man inte kan sluta. Jag tror inte på att det tar över ens liv, det handlar om ens eget val och ens egna beslut. Tillåter jag drogerna att styra mitt liv eller tillåter jag mig själv att ta tillbaka kontrollen? Hitta en balans, sluta leta ursäkter för att fortsätta i det destruktiva beteendet. Upptäck allt du har att leva för. LEV!

Oj, sorry, där blev det tidernas utlägg. men behövde nog få ur mig det där...

nej, nu ska jag göra lite pannkakssmet. =) ha det bra alla mina fina.