nilan

hej bloggen och mina älskade.

det var så längesen jag skrev. Lite turbulent har det varit och inspirationen att skriva har inte varit på topp.
Jag har känt mig så trött. Ögonen vill inte hålla sig öppna, men ändå kan jag inte sova. Tankarna har snurrat och stressen har legat som en tiorättersmiddag i bröstet och magen. Det känns fortfarade inte helt ok, men jag jobbar på det. Eftersom det är en öppen blogg och detta är nåntng väldigt personligt så vill jag inte skriva mer om det. Men det kommer ordna sig på det ena eller andra sättet.

Tack för att ni skriver så fina saker. Vad skulle jag göra utan er alla? Och moster, du skrev så jäkla fint och roligt. Du har nog rätt, hela den här koskiten kommer nog bara bli en smygfis så småningom. =) Tack gulle-ni!

För att sammanfatta mitt liv sen förra inlägget så har jag jobbat, jobbat, jobbat, pluggat, stressat, bakat, planerat, fixat och så. Jag hade min sista lektion i skolan förra tisdagen och var tillbaka på jobbet redan på onsdagen, det kändes skönt. Jag har verkligen saknat jobbet. Alla fina roliga arbetskamrater. Och mina underbara pensionärer. De kan verkligen få vilken dag som helst att bli bra. Med deras fina historier och livsglädje. Visserligen kan de vara lite väl yra ibland. Som i förrgår när en av dem skulle hjälpa mig med disken. Jag plockade undan lite på bänkarna och när jag vände mig om stod h*n och diskade osten. Och en annan stod och skakade hand med och presenterade sig för min tröja som hängde på en krok. Man kan inte annat än att älska dem.

Igår köpte jag en så himla fin klänning, verkligen min drömklänning. Den är i leopardtyg såklart och med svarta fina band och den är jätteurringad bak i ryggen. Köpte den i minsta storleken (34). Orkade inte prova, så jag tog på öppet köp. När jag kom hem och hoppade i den så var den åt helvete för stor. Hela klänningen satt som en hösäck. Det är så sjukt, klädkedjorna väljer att ta bort storlek 32 för det är en onormal storlek. Det sägs att 32 motsvarar en sjuårings kropp. Det kan jag ju inte hålla med om. Jag har storlek 32 och jag ser fan inte ut som en sjuåring. Jag blir så less. Jag är ju inte ens liten i kroppen! Jag ser väl ut som en helt vanlig människa?! Varför ska inte jag få ha fina klänningar i min storlek utan att nån idiot ska säga att det är onormalt? Hur jävla normalt är det med strl. 52 då? Det är ju till och med hälsofarligt, men såna andelningar finns det i affärerna. Tex. big is beautiful, Big women.... i varje jäkla affär finns det en avdelning för "större" kvinnor. Men för oss då? Vad ska den avdelningen heta? "tiny bitches"? Eller kanske "anorectics department"? Helvete.

Jaja, nu ska jag fixa lite. En ska ju ha studentmiddag med mannen, barnen, mamma och pappa, lillebror och fruga. Önskar så jäkla mycket att systeryster oxå kunde vara här, men jag och hon tar en egen sisters-night-out sen när jag kommer ner. Och då du! Vi har många år att ta igen, syster!

Imorn blir det glöggkväll för hela slanten. Danne, hur går det med mandarinvodkan? Om det inte var så att jag var nykterist så hade vi fanimej gjort en favorit i repris och provsmakat den innan. haha, vilka tider!

Min fina värmlänska. Se nu till att inte ramla någe mera. Fiifaan, jag höll på och dog igår när du skickade bilderna. ( det är såhär att hon ramlade lite på väg hem från jobbet igår. Jag fick två fina mms med en helt nerkladdad, dyngsur och lerig rumpa och lika skitiga ben.) Sötnos!

Sköt om Er alla och hoppas att ni får en trevlig kväll. Fialotta, ha så roligt på klassfesten ikväll! Rock on!



Jag på möhippan. En riktigt bra anledning till att bli nykterist.