nilan

När Ts speltimme var slut tog jag tre djupa andetag, förberedde mej på det värsta och sa lite försiktigt att nu var tiden slut. Vet ni vad som hände?! Den lilla gossen sa: "okej mamma, då stänger jag av nu." Sagt och gjort, han stängde av spelet och knallade ut ur rummet. JAAAAA!!!! Jag är så glad!

Nu ligger fisarna i sina sängar och lyssnar på sagor. Jag och karln kollar på arga snickaren och snart ska jag sooooova! Klockan ringer 04.15 imorn igen.... Men vad gör det när man får spendera dagen på avd. paradiset? :)

Nattipuss på er!

Höjj!

Jaha, nu sitter man här och nördar igen. :) Kom hem från jobbet för tre minuter sen. Vilken jäääkla hetsdag det har varit på avdelning paradiset idag! Hej och hå! Men kul som fan. Mindre roligt var att jag glömde lunchen hemma, så det blev en knäckemacka och ett äpple på jobbet. Inte allt för mättande. Trodde jag skulle hungra ihjäl ett tag, men nu när jag är hemma och har hela köket fullt i mat så får jag inte i mej en enda tugga. :/ För mycket stress antar jag.

Vi var och hälsade på barnens kära faster i måndags. Det var så mysigt. Hennes lilla tös visade D varenda pryl hon hade i sitt rum och så fort han tittade åt ett annat håll så ropade hon på honom. :) Gulle! Fasters grabbar gav mej så goa kramar, åh vilka fina barn! <3 Och så berättade faster att hon låter sina barn spela tvspel en timme om dagen. Så, från och med idag gäller dom reglerna för T oxå. Han sitter och spelar just nu och vi får se hur det låter när timmen är slut. :) Men det är väl bara att vara konsekvent och fortsätta med samma regler varje dag så ordnar det sig nog. Och en sak till, T hade tydligen varit väldigt dålig på att äta när han var hos far sin (det är han här oxå såklart, men det börjar bli bättre) så faster googlade fram bilder på folk med annorexia och jag tror det satte sig ordentligt i lilla Ts huvud. Igår hade han ätit två portioner med fisk på dagis och hemma åt han två stora tacos. Och nyss när dom hämtade mej från jobbet så sa han att maten D hade lagat var JÄTTEGOOOOD! :) Haha, nu blir han väl en liten tjockis istället. :D Måste ge faster cred för den idén för den fungerade verkligen!

Näääe, nu ska Nilan och stora lilla M fixa fram lite tomma glasburkar, ståltråd, värmeljus och målarfärg, här ska det göras lyktor att hänga ute i träden! Såna här:

Hej!

Måndag och ny vecka igen. Skönt.

Idag fick jag brev från hjärtmottagningen. Jag ska dit nästa måndag och göra en kameraundersökning av hjärtat. Det går till ungefär som e gastroskopi. Man får svälja en slang med en kamera på (mums) och så åker den ner i matstrupen och sätter sig precis bakom hjärtat och då kan dom se bättre hur det står till där inne. Jag kommer ju dö bara av undersökningen, men sån tyr var så kan man få lugnande innan. JA TACK!

Helgen har varit mycket trevlig. Fredagskvällen bjöd på bowling tillsammans med underbart fölk. <3 Sara, som jag har saknat dej! Åh, vad vi måste göra mycket mer ihop!

Lördagen blev en tjejdag med bästa Linnea på kupolen. Efter kupolen mötte vi upp våra karlar och umgicks en sväng, sen åkte jag och älsk hem. Senare på kvällen tog vi en tur med bilen och hamnade på en raggarfest i vika. Det var trevligt. Men inte så väldans kul att vara nykter på ett sånt ställe. :S

Söndagen blev en total slödag, barnen skulle komma hem då men ville spendera en natt till hos farsgubben deras, så det blev soffläge för mej och älsk hela dagen. Jus det, jag lyckades bita loss lagningen på min tand oxå, sköööönt. Jäkla skit, jag har lixom inte råd att gå till tandläkaren nu. Men men, får leta reda på tången och fixa det själv. ^^ 

Idag har vi skruvat staket och fixagrejat lite. Och så ringde dom från jobbet och frågade om jag var redo att jobba, WOOOHOOO! Så nu ska jag jobba tisdag, onsdag, torsdag och lördag denna vecka. I LOVE!

NU ska jag åka och hämta mina små sen det blir filmkväll med popcorn och saft. MYYS!

Puss på er!

God morgon!

Idag är det fredag och mina små ska till deras far. Hoppas dom får en underbar helg med pappa, farmor, alla söta kusiner och fastrar och allt. :)
Själv har jag inte en enda plan för helgen. Men nånting ska man väl hitta på.

Det är så kallt ute! GAH! Jag är inte riktigt redo för den här vintern känner jag... Värmländskan åker till spanien idag, ååååh vad jag oxå vill dit! Hoppas hon får det sjukt mys där med sin lillefiiis! <3

Näe, nu ska det fredagsstädas! Hej och hå!

Vet ni?!

Jag fick inget brev idag heller, men nu vet jag ju iaf en del om det som står i brevet. (se förra inlägget)
Ska bli spännande att se om karln ringer idag som dom lovade min chef när hon ringde.

Iaf så måste jag berätta att alldeles nyss så kände jag ett pirr i magen. Ett sånt där glad-pirr. Åh, vad töntigt av mej, men jag vet inte när jag kände mej glad senast. Sjävklart är jag lycklig och glad över mina barn och allt annat bra i livet, men jag har verkligen känt mej olycklig på sistånde. Men iaf, jag och barnen tog en lässtund nyss. Det skulle bli en bok men det slutade med fem. :) Det var så mysigt. Barnen lyssnade med spänning, hunden kröp upp i M´s knä och D satt med oss i soffan och skrattade åt mina röster jag gav karaktärerna i böckerna. Vi gör sånt ofta, men just idag så kändes det så jävla underbart. Precis när jag satt där och läste så fick jag pirret i magen och jag började nästan gråta av lycka. Hahaha, så blödigt och töntigt men fan vad underbart!

Efter sagostunden så frågade D om M ville följa med honom på en överraskning så dom drog iväg, jag har ingen aning om vad dom gör men fick nyss ett mess av D som lyder: "Jag tror det är en glad skit här nu :)"
Sånt värmer i mammahjärtat.

En sak till, jag har länge velat skriva barnböcker. Tillsammans med D. Jag skriver och han målar, det skulle vara så kul. Inte nåt dödsseriöst, mer en rolig grej. Jag tog upp det nu innan dom åkte och D sa att det kunde vi absolut göra. Så nu ska vi försöka oss på en varsin bok till barnen som dom ska få i julklapp. :)

Är det nån som vet om det finns nåt ställe där man kan få en bok upptryckt? Alltså inte nåt förlag med publicering och grejer, utan bara för privat bruk.

Nu ska jag försöka behålla den här känslan, jag ska klamra mig fast vid den och se till att bli lycklig igen.

Puss på er! / sjuka, fattiga, ynkliga men ändå snart lyckliga Nilan.

Ska strax åka och hämta M i skolan men först måste jag berätta en sak!

Jag, D och T åkte till citygross och skulle handla klart resten av maten som inte hanns med igår. På vägen dit bad jag D skjutsa mej till jobbet så jag fick springa in och uppdatera chefen om vad som (inte) händer. När jag satt inne hos chefen och förklarade att jag aldrig får svar och att jag snart ger upp så blev hon riktigt irriterad.

Hon plockade upp luren och ringde till hjärtmottagningen och frågade varför jag inte får hjälp, när jag ska få svar om op, sjukskrivning, ja allt! Hon var riktigt bestämd i telefonen och bad sköterskan på hjärtmottagningen att hälsa doktorn att han skulle ringa upp mej IDAG. Jäklar vad hon pushade på, kan tänka mej att sköterskan i andra änden av luren vart snopen. Jag kan inte ta upp allt chefen sa, men hon fick fram det som skulle sägas och mer där till. :) Hon påpekade oxå att jag är 27 år och faktiskt har fått en stroke (ja, det heter tydligen så även om det är i ögat) och att mitt liv står i vänteläge nu så det var dags att dom gjorde nåt åt det. När chefen avslutat satalet med sköterskan så fick jag världens största kram och så sa hon att dom saknade mej på jobbet och att jag var en av dom. ÅÅÅÅH, gissa om tårarna rann!  Fy faan vad jag älskar mitt jobb! 
 
Iaf så läste sköterskan på hjärtmottagningen lite ur brevet som jag fortfarande väntar på. Jag ska få komma in på ett kompletterande (stava?) ultraljud på hjärtat och efter att det blivit gjort så tar dom väl ställning, men när blir det då? På min obduktion kanske?  Jaja, känns skönt att få veta nåt iaf, nu är det bara att vänta igen på att doktorn ringer och förklarar hur jag ska få ha det med sjukskrivning och allt annat. Jag vill inte vara sjukskriven, jag vill verkligen jobba, men orkar min kropp det?

Tack underbara chef! Du är helt kick-ass fantastisk! <3

God morgon.

Än en gång får jag tacka mamma och syster för kommentarerna, ni är dom bästa! Vad vore livet utan er? Älskar er högt och innerligt.

M är som vanligt i skolan, T spelar Star wars spelet och jag, D och hunden slöar. Men nu lär jag väl ta mej i kragen och rycka upp mej lite. Jag måste fylla dagarna med nånting vettigt om jag ska få tillbaka orken och lusten till allt roligt igen.

Två saker vet jag iaf att jag ska göra idag. Det första är att vänta på posten. Håll tummarna för attt det där brevet kommer idag. Jag vill inte behöva ringa och tjata hela tiden, jag vill bara få mitt svar som jag borde fått för länge sen.
Det andra är att följa med J och M och hämta deras nya bil. Och så ska dom på husvisning så jag får snällt följa med dit oxå innan vi hämtar bilen. Trevligt.

I helgen ska barnen till farsgubben deras och jag har ingen aning om vad jag ska sysselsätta mej med. Vill inte sitta hemma och stirra in i väggen och räkna timmarna tills barnen kommer hem igen. Jag vill göra nåt vettigt och roligt. Jag vill bowla. Det har jag planerat att göra i typ tre år nu så det är väl på tiden :) Vi får se vad som händer.

Nu ska jag göra ett ryck. Lite multivitamin, en kopp kaffe, en snus och två panodil så blir det nog ordning på denna dagen med. :)

Tack igen mamma och syster för det ni skrev, tårarna rann när jag läste era kommentarer och jag är så tacksam att få ha er i mitt liv. <3

Det är fan inte illa det, verkar som jag har mycket att få ur mej. :)

Jag ringde till mottagningen och frågade efter doktorn idag, orkade inte vänta tills imorn. Doktorn hade såklart inte tid att prata med mej, men sköterskan sa att han skrivit ett brev till mej för två dagar sen och att det borde komma på posten idag. Dum som jag är så nöjde jag mig med det svaret och väntade ivrigt på posten. När den gula fula bilen stannade vid brevlådan så rusade jag ut och tog upp kuverten som låg i lådan, började bläddra igenom dom och till min stora besvikelse så fanns där inget brev... Jag lunkade in igen och tog telefonen och skulle ringa tillbaka till mottagningen men klockan vara redan för mycket och mottagningen hade stängt. Jippi.
Vilket jävla skitpiss! Imorn SKA jag ha svar! Om jag så ska få det på brev, över telefon, öga mot öga eller intatuerat, ett jävla svar ska jag ha!

Jag som lovade mig själv att aldrig bli bitter. Men jag erkänner, både för mig själv och er, JAG ÄR BITTER!
Bitter över mitt liv som står i vänteläge just nu. Allt är pausat och jag kommer ingen vart.

Tur att jag har min familj.
Mina underbara barn som får mej att glömma alla bekymmer i världen så fort jag möter deras blickar, ingen kärlek kan vara starkare än den jag har för mina barn.
Min bror som låter som en sågklinga så fort jag pratar med honom men bakom allt skäll så finns ett hjärta av guld och omtanke till tusen.
Min syster som jag delar alla mina hemligheter med, som coachar mej genom livet och som ger mej mod när jag känner mej feg.
Min mamma som som är precis det, hon är mamma, hon läser mig som en öppen bok, hon lyckas att vända allt dåligt till nånting positivt och hon får mej alltid att bli glad, till och med när jag vill vara sur. 
Min pappa som är lugnet och tryggheten i mitt liv. Han har svar på allt och han är nog den enda i hela världen som kan tygla mitt humör.
Gud vad jag älskar er, min fina familj.

Och D, Jag älskar dej, det gör jag verkligen. Det är inte alltid lätt att älska någon, det har vi nog lärt oss båda två. Alla förhållanden har sina ups and downs, vi har mestadels ups men det har oxå varit mycket downs, det är inte så konstigt med tanke på hur allt har varit sen dag ett. Vi hann aldrig vara nykära och gulliga, vi hann inte lära känna varandra innan vi bodde ihop. Allt gick för fort. Det har varit riktigt jobbigt emellanåt, så pass så jag nästan gett upp vid några tillfällen. Men kärleken övervinner allt va? Om det stämmer så har jag egentligen bara en sak att säga;
Jag vill övervinna allt med dej. <3

Nu har jag och D varit och handlat. Det blev

* Mössor till barnen
* vantar till barnen
* Skärp till barnen
* Overall till barnen
* Mjukisbyxor och tröjor till barnen
* maaaaaat!

Så, nu har barnbidraget verkligen gått till barnen. Dom kom hem från skolan nyss och fick prova alla nya saker och blev så glada. Jag letade lite efter en riktigt varm och skön jacka åt mej själv, kollade i varenda affär, inte en enda jacka i min storlek fanns det.  Till slut gick jag in på Stadium (tro det eller ej) och där hittade jag en jacka. En svart, fetingfodrad everestjacka I MIN STORLEK! Så jääääävla underbar, den var så varm så jag dog nästan. Och lång var den, gick nedanför rumpan. Den var så skön! Men efter all shopping till barnen fanns det inga pengar kvar till mamma. Och lönen som kommer nästa vecka kommer att gå åt till räkningar, varenda öre. Såå, det får bli att frysa denna vinter med. Midjekort skinnjacka är jättebra att ha i pulkabacken har jag hört. :/

Jaja, barnen är nöjda och glada och har varma kläder och det är huvudsaken.

Snart kommer J och M hit på lite kaffe och tjöt, ska bli trevligt. Senare i eftermiddag blir det nog en sväng till lekparken och sen kvällsmys.

Kanske jag ska övertala pappa att ta med mej på trav snart. Han verkar ha tur med sånt. :)




Nästan sådär såg den ut, fast tjockare och fler fickor. <3

Idag är en lite bättre dag. Det var skönt att skriva av sig all skit igår.

Tack mamma och syster för kommentarerna. Jag ska ringa imorn, och då ska dom fanimej få höra! Nu har jag fått nog. Om jag inte får nåt vettigt svar då så lovar jag att du får ringa syster. :) Du är min backbone här i livet. <3

Barnen är i skolan och på dagis så snart ska jag och D åka och handla mat, vantar, mössor och massa annat viktigt. M har önskat sig ett nitskärp oxå så jag ska försöka hitta ett sånt. Gullunge.

Hinner inte skriva mer nu, måste göra mej i ordning.

Jag tog itu med en del av grejerna igår. Men ändå känns det inte som tyngden på mina axlar blivit lättare. Det är som fastgjutet på mej och hur jag än gör så försvinner det inte.

Snart är det fredag igen. Hoppas doktorn ringer innan dess, annars skulle jag ju ringa igen sa dom. Men faan, ska man få lov att ringa och påminna dom om att man sitter här halvblind med ett hål i hjärtat som pumpar ut proppar till höger och vänster? Jag vet att det kommer gå bra, när det väl blir gjort. Men orden som läkaren sa till mig innan jag blev utskriven ekar i mitt huvud. Det var ett långt och allvarligt samtal. Han tittade mig djupt i ögonen och förklarade allvaret med mitt tillstånd, medans jag försökte skratta bort det i hopp om att han oxå skulle börja skratta och säga att det bara var ett skämt. Men skämtet kom aldrig. Istället fick jag en kram, en riktig omtanke-kram, från doktorn och han sa att han hoppades att allt skulle gå bra. Tack, det hoppas jag med. Men när NÄÄÄR ska jag få veta nåt?

Jag är trött på att inte ha ett svar till alla som frågar hur det går, jag är trött på att gå hemma, jag är trött på att inte våga somna på kvällarna av rädsla för att aldrig vakna upp igen, eller ännu värre, vakna upp förlamad och utan talförmåga... Jag vet att det bara är ett litet jävla hål i hjärtat, men jag vill inte ha det hålet mer. Ibland vill jag slita ut hjärtat genom bröstkorgen och kasta det åt helvete, bara för att slippa tänka på skiten så fort jag hör pulsen slå. Varje morgon innan jag öppnar ögonen så ber jag, jag vet inte till vem eller vad men jag ber, att min syn ska vara tillbaka och att allt bara ska ha varit en mardröm. Men när jag öppnar ögonen är den gråa dimman där och påminner mej om den jävla proppen jag har i ögat, den jävla proppen som smitit ut genom hålet i hjärtat.

Läkarna kliade sig i huvudet, sa att det var allvarligt, att jag skulle opereras och äta mediciner resten av livet, sen blir jag hemskickad. När jag ringer och frågar vad som ska hända och när det ska hända så får jag inget vettigt svar. "Doktorn ringer upp dej när han har tid, om han inte ringt inom en vecka så får du ringa tillbaka"
Ge mej ett svar! Ge mina barn, min sambo, min familj, min chef, mina vänner ett svar!

Nu blev det långt och dramatiskt skrivet, men jag fick lov att häva ur mej det. Jag bara biter ihop och ler hela tiden. Jag vill inte belasta nån med mina bekymmer, jag vill inte klaga över mina jävla problem, det finns dom som har det värre. Jag vill inte att nån ska tycka synd om mej, det är inte synd om mej. Jag vill bara vara normal.
Dom andra problemen tar vi en annan gång. Nu ska jag ta tre djupa andetag, skaka av mej oron och bitterheten och mysa med mina små, fina, underbara, rara livsglädjen innan dom ska bada och sen krypa i säng.

Ibland känns det mesta jobbigt och hopplöst. Orken är nere på noll, tålamodet är ännu mindre, man orkar inte träffa folk och hjärtat värker. Just nu är det precis så det är. Jag vet att det kommer gå över, men jäklar vad bottenlöst det känns innan man når ytan igen.  Jag tror att det jobbigaste av allt är att jag vet, innerst inne, att problemen inte känns lättare förrän jag verkligen tar itu med dom. Jag måste... jag vill inte, jag orkar inte, jag törs inte, men jag ska.