nilan

Ska strax åka och hämta M i skolan men först måste jag berätta en sak!

Jag, D och T åkte till citygross och skulle handla klart resten av maten som inte hanns med igår. På vägen dit bad jag D skjutsa mej till jobbet så jag fick springa in och uppdatera chefen om vad som (inte) händer. När jag satt inne hos chefen och förklarade att jag aldrig får svar och att jag snart ger upp så blev hon riktigt irriterad.

Hon plockade upp luren och ringde till hjärtmottagningen och frågade varför jag inte får hjälp, när jag ska få svar om op, sjukskrivning, ja allt! Hon var riktigt bestämd i telefonen och bad sköterskan på hjärtmottagningen att hälsa doktorn att han skulle ringa upp mej IDAG. Jäklar vad hon pushade på, kan tänka mej att sköterskan i andra änden av luren vart snopen. Jag kan inte ta upp allt chefen sa, men hon fick fram det som skulle sägas och mer där till. :) Hon påpekade oxå att jag är 27 år och faktiskt har fått en stroke (ja, det heter tydligen så även om det är i ögat) och att mitt liv står i vänteläge nu så det var dags att dom gjorde nåt åt det. När chefen avslutat satalet med sköterskan så fick jag världens största kram och så sa hon att dom saknade mej på jobbet och att jag var en av dom. ÅÅÅÅH, gissa om tårarna rann!  Fy faan vad jag älskar mitt jobb! 
 
Iaf så läste sköterskan på hjärtmottagningen lite ur brevet som jag fortfarande väntar på. Jag ska få komma in på ett kompletterande (stava?) ultraljud på hjärtat och efter att det blivit gjort så tar dom väl ställning, men när blir det då? På min obduktion kanske?  Jaja, känns skönt att få veta nåt iaf, nu är det bara att vänta igen på att doktorn ringer och förklarar hur jag ska få ha det med sjukskrivning och allt annat. Jag vill inte vara sjukskriven, jag vill verkligen jobba, men orkar min kropp det?

Tack underbara chef! Du är helt kick-ass fantastisk! <3