nilan

Gud så lätt jag skulle kunna bli bitter nu. Allt går verkligen åt skogen, precis allt. MEN jag tänker inte bli bitter! ALDRIG! Istället biter jag ihop och härdar ut, jag ska spöa skiten ur alla motgångar och ta mej ur detta tusen gånger starkare än innan. Ja, det är precis vad jag ska göra.

Separationen... Vi får se vad som händer, har knappt hunnit känna efter vad jag vill, vad jag känner. Men det löser sig på det ena sättet eller andra. Jag vet bara att jag längtar efter att få vara jag, få göra det jag vill, när jag vill. Jag har aldrig längtat efter att vara själv tidigare, men nu gör jag det. Jag vill ge mej och barnen ett liv att trivas med, utan besvikelser och kaos. Ett hem att trivas i, vårat eget hem... 

 Och apropå hem... Vattenskadan, den står på tork nu. Luftavfuktare står och dönar dygnet runt, låter som dammsugare. Eftersom sovrummet och rummet bredvid är rivet så sover jag på soffan. Försäkringen täcker rivning och återuppbyggnad men inte röret som gått sönder och rörmokarens jobb, så vi får väl se hur dyrt det blir...

Och apropå skador så har bilen gått sönder. Yay. Ska till bilmetro idag och kolla om dom kan byta tändspolarna gratis för det är tydligen nåt fel på vissa tändspolar i den bilmodellen jag har så dom ska byta ut dom utan kostnad, håll tummarna för att det är det som är felet och att det är dom tändspolarna som sitter i min bil, annars blir det dyrt.

Och apropå alla utgifter så gick mitt vik på jobbet ut den sista augusti så nu går jag bara på timmar. Inte så kul när man har hus, två barn, vattenskada, trasig bil och en hel hög med räkningar varje månad. Men det är bara att vända på varenda krona och göra det bästa av situationen. Och när man går på timmar blir det mest helger och kvällar, vilket betyder att man måste ha nån som kan passa barnen åt en när man jobbar...

Och apropå barnpassning så blev det plötsligt svårare på den fronten. Igen. Men denna gången orkar jag inte engagera mej, jag orkar inte försöka rädda människan. Jag är bara less nu, less över vad barnen får utstå. Glädje och besvikelse om vartannat. Dom orkar inte heller mer, det sa M i förrgår. Hoppas personen själv tar tag i detta nu och söker vård...

Och apropå vården så har jag fått en knöl. Har haft den ett tag men den har inte stört mej särskilt tidigare. Men sedan ca en vecka har den blivit betydligt större och ömmar rejält. Ringde vårdcentalen idag så väntar på att dom ska ringa upp. Det är nog ingen "sån" knöl, tror mer på att det har med implantaten att göra, kanske en kapselbildning eller nåt men vill ändå kolla upp det. Och idag fick jag hög feber, men är inge förkyld alls så det kanske hänger ihop med knölen. Ja, skit samma, doktorn får ställa diagnosen.

Som ni ser är motgångarna många nu, men det överlever vi.