...
Nu sitter jag här och skriver igen. Värsta bloggperioden för mej nu, men det är ju så det brukar vara. Först bloggar jag som fan i några månader och sen skriver jag inte ett ord på ett halvår. Och sen kommer det igen. Det beror väl på hur mycket jag har i huvudet antar jag och just nu har jag sjukt mycket i huvudet.
Snart är det jul. Julen som ska vara så mysig och rolig och barnens högtid. Denna jul kommer säkert bli hur mysig som allra helst, men all skit påverkar den mycket. Tycker synd om mina småfisar som får vara utan en väldigt viktig person i jul. Och jag tycker synd om den personen med. (ja, jag vet att denne har själv ställt till med skiten den sitter i, men det gör inte saken lättare för det.) Iaf så hoppas jag på en bra jul för alla. Nästa jul kanske blir bättre och lättare för visssa. Jag håller tummarna för det.
Sen är det mycket annat som yrar omkring i huvudet på mig. Faktiskt så snurrar det så mycket tankar så att jag blir yr. På riktigt. Men det går över som jag och värmländskan brukar säga.
Hur ska man bota osäkerhet? Hur gör man för att tro på att en människa menar det den säger? Hur släpper man rädslan för att bli sårad? Berätta.
Snart kommer pappa och lillebror hit. Roligt med lite besök. Sen när dom har åkt så skulle jag vilja göra julkort med barnen, men alla mina kortgörarsaker blev kvar hos S. Typiskt. Vi får pyssla med nånting annat. Det är ännu en sak jag ska köpa när jag får råd. Papper, alla olika sorters papper... tjocka, tunna, mönstrade och enfärgade... Och pennor, glitter, klistermärken, lim, bra saxar, en pappersskärare och allt annat man behöver för att göra kort. Jag satt alltid och gjorde kort förr. Saknar det. Och vad roligt för barnen att få göra egna kort, smällkarameller, fönsterdekorationer och tavlor!
näe, nu ska jag hjälpa grabbarna att bygga klart sina legobilar. Hörs sen. 
Osäkerhet är svårt att bota. Den finns ju där som ett skydd, ett sorts självförsvar, och bygger ofta på tidigare erfarenheter. På ett sätt kan man säga att man lärt sig att vara osäker, precis så som man lärt sig att inte sätta handen på ett varmt strykjärn...
MEN. Vad man måste ha i åtanke är följande:
1. alla människor är olika. Bara för att en, eller för all del kanske flera, har gett dig dåliga erfarenheter betyder det inte att ALLA kommer att göra det. Och varför ska en människa "straffas" på förhand för något någon/några andra har gjort tidigare?
2. Om det snurrar runt för mycket och man verkligen inte får rätsida på sina tankar får man ta till den gamla beprövade metoden: LISTAN.
Skriv ner vad som gör att osäkerheten finns. Skriv sedan ner vad som gör det värt att ta risken med att bli sårad igen.
Kolla sedan på listan och fundera länge och väl. Är det värt risken? Ja då får du chansa. Om inte, låt då bli.
För så här är det: Det finns INGA garantier alls. Allt är faktiskt alltid en ren chansning. Visst kan man ha mer eller mindre goda chanser/risker att det ena eller andra ska ske, men ingen kan någonsin garantera något.
Allt i livet handlar om att våga ta en chans eller låta bli för att undvika en risk.
Hoppas snurrandet slutar.
PoK
