lördag
hej.
nu sitter jag i soffan med M och kollar på barnkanalen. T är i gästrummet och spelar tv-spel. Min man har åkt iväg med grannen och värmländskan och handlat lite. Vi ska tydligen ut och åka skoter och grilla körv med massa andra grannar. Och alla barnen. Kan bli mysigt. Men idag är jag inte på humör för nånting. men det blir säkert bra snart.
Jag är så glad för systerysters skull! och hennes familj oxå såklart! Stolta husägare är vad de är! Visserligen magsjuka stolta husägare, men ändå. grattis till er!
Träffade lilla fian igår. det var så längesen sist. Lär ta en catching-up-day med henne nån dag och babbla ikapp allt vi missat sen sist. Och söt var hon med lilla knuten på huvudet.
Pratade nyss med min jenny. Hon har en affär som heter Little Shop Of India. Där har hon världens finaste saker. Kläder, smycken, böcker, rökelser, parfymoljor, tungskrapor och roligt, fint och spännande. Och allt från Indien såklart. Hon åker dit själv och köper hem saker till sin affär, och det är dte som är det bästa, för då kommer det alltid in olika saker i affären. Just ja, hon har massa sjalar, halsdukar, julgransmattor och annat oxå. Såklart oxå från idien. I LOVE! Och nu har hon öppnat en webshop. Där kan man klicka hem en massa roliga saker. =) Kolla sidan HÄR
Nu ska jag spela lite tv-spel mid mina små huliganer.
Bjuder på en gårdagens lina:
NY DESIGN
min älskade systeryster håller på att byta designen på min blogg, som ni kanske har lagt märke till. =) Jag är så nöjd och hon är sjukt duktig! Tack systeryster! <3
Idag skulle ju jag och barnen ha tidernas mysdag. Men helt ärligt så vaknade vi, alla tre, preics alldeles nyss (12.50). För tio minuter sen. Helt sjukt! Båda kom in till min säng imorse när S åkte till jobbet. T mådde lite dåligt så han ville sova mer, det ville M oxå. Jag klagade inte. Men sen vaknade vi inte förrän NU! Shit pommes! Snacka om trötta barn! T är uppe nu och har klätt på sig men M ligger kvar i sängen och vägrar gå upp, han vill sova mer...
Nu måste jag kila ner och göra lite frukost... eller kanske lika bra med lunch på en gång? hmm...
Skriver mer sen! Pussen
senare samma dag
Har precis gått den dagliga rundan med grannarna. Varje dag går vi en runda som är 6 km, och en dag i veckan går vi långrundan som är på ungefär en mil. Känns så skönt. Bara gå, rensa huvudet, tänka på annat. Och så kommer man i form också. Har gått ner flera kilo de senaste veckorna, så nu har jag börjat styrketräna lite hemma på kvällarna för att bygga lite muskler. Kan ju inte försvinna helt. =)
Idag är det onsdag och det innebär att om två dagar så kommer min värmländska hit och spenderar lite tid med mej. På fredag ska jag hämta henne vid bussen och så får vi se vad vi hittar på då. Och på lördag ska vi slå klackarna i taket. weehoo!
Imorn ska jag och barnen ha den mysigaste hemmadagen någonsin. Men jag vet inte vad vi ska göra... vi hittar nog på nåt. Lite fingerfärg, pulkaåkning, bullbak och bus... Wiiee! =)
Ser att det var längesen jag hade bilder med i nåt inlägg... iaf nya bilder, här kommer några:
huvudrensning
jag är så bitter. Med risk för att låta som den mest utseendefixerade, ytligaste, drygaste personen i världen så erkänner jag att jag är bitter över mej själv. Hur jag ser ut. Håret som är längt och slitet, har helt fel färg och sjukt mycket utväxt. Det är så fult så jag vet inte vad jag ska göra. Hatar det. Och mina naglar som jag försöker låta bli att bita på, men de bara skivar sig och jävlas. Ovch mina händer som ser ut som en mans. Och mina bristningar över hela kroppen. överallt... Mina sjukt tjocka överarmar som jag aldrig blir av med, hur mycket jag än försöker. Min platta rumpa. Min midja och mina höfter. Min mjuka mage (inte mjuk på ett bra sätt) och mina hemska, förfärliga, vedervärdiga, urfula, onda, vidriga bröst. Pallar inte.
Jag VET att jag har fött två barn, jag VET att jag är smal. Men måste man vara nöjd för det? Jag VET att folk lider av krig och hunger och massa annat jävligt, jag VET att jag har hälsan, en fin familj och allt annat... Men ändå kan jag inte få detta ur huvudet. Och jag skriver inte detta för att ni, min kära familj, ska skriva: "Men guud, du är ju fin som du är, vi älskar dej hur du än ser ut, du är ju så bra, sluta fjanta" För kunde jag så skulle jag sluta tänka såhär. Jag skulle älska mig själv och tycka att jag är fin och bra. Men nu är det inte så. Istället för att försöka övertyga mej om nåt jag inte ser, så vill jag ha råd, tips, hjälp.. vad ska jag göra? Hur ska jag göra?
Jag är så glad för det jag har här i livet. Jag har de finaste, bästa, underbaraste barnen i universum, en man, hus, ett jobb jag älskar, jag har framtidsplaner... MEN Jag kan aldrig slappna av. Jag trivs inte i mitt eget skinn. Tänk om man ändå kunde få byta skinn ibland...
Det här är inget snyftinlägg för att nån ska tycka synd om mej, och inte heller ett provokationsinlägg för att störa någon. Det är mina helt ärliga och öppna tankar, direkt nedskrivna i min "dagbok".
kära hjärtanes!
ny dator, nya blogginlägg. Hur har ni haft det sen sist? Haft en bra jul och fin start på nya året? Hoppas det.
Just nu sitter jag här i fåtöljen med datorn i knät och kollar på top model austalia. weho. Barnen leker och busar och är allmänt vilda. Vi ska snart dra på oss lite varma kläder och gå hem till svärmor/farmor och hälsa på lite hade jag tänkt. Hoppas hon är hemma så jag kan få en god kopp kaffe och prata lite allmänt strunt. Har inte träffat svärmor på skitlänge. Hon fyller år imorn hon. Precis som farsan min. gamla jäkla människor... hehe. =)
Så vad är nytt i mitt liv då? Inte mycket. Jag har fått en vikarierad på mitt jobb, så nu har jag iaf ett schema att jobba efter och lite mer dagar. Skönt som tusan. Trivs så bra på mitt jobb. Med mina mysiga pensionärer och riktigt bra kollegor. Det är det första jobbet som jag längtar efter att gå till, och ändå har jag jobbat där i tre år.
Och just ja, nu har jag bestämt mej för att läsa vidare oxå. Känner att jag vill läsa mer, lära mej mer. Så jag satte mej ner en dag och kollade igenom utbildningar. Hittade en som skulle passa mej alldeles utmärkt. Silviasyster. Det är en vidareutbildning för undersköterskor. Inriktningen är demens. Det är en privatskola som håller i utbildningen så den är dyr, men jag söker stipendium för fullt och hoppas att jag får nånting så jag kan läsa det. Så nu håller vi tummarna.
Hemma händer inte så mycket. Lite golvläggning här, lite klinkers där... men det går sakta. Vill bara få huset isolerat och den nya panelen på så man har det klart. Inte bara för skönhets skull, mest för ekonomin faktiskt. Vårt hus är så sjukt dåligt isolerat så all värme går ut genom väggarna. Pelletsen går åt som smör i solsken... suck!
Usch, nu kollar jag på oprah, det handlar om en familj som är beroende av heroin. Mamman, pappan och båda tonårs-sönerna. Och så har de en liten pojke som är 18 månader, och de sitter med sprutorna framför honom och trycker i sig skiten. Och mamman gråter och säger att hon vill ändra sig. Fy fan. Hatar sånt där! Dom bor på ett härbärge och köper heroin till sina söner. Och fatta den lilla. Ett och ett halvt år och får se sånt. De säger att minsta pojken har det så bra och att han inte blir vanskött alls av deras missbruk. Han får sina blöjor bytta och de badar honom. Vilka idioter! Hur fan kan dom?! Hur? Det är en sak att förstöra sitt liv, sitt eget. Men man väljer att bli förälder och i samma stund som man väljer att sätta ett barn till världen, så har man ett uppdrag i livet. Man har nåt annat än sig själv att leva för. Man har en skyldighet. Man ska ge sitt barn de bästa förutsättningarna i livet. Man ska ge sitt barn trygghet, kärlek och stabilitet. Fan. Jag kan inte se sånt här. Och jag kan inte känna empati för föräldrarna, jag kan bara inte. Inte för nån som missbrukar. Jag hatar när de säger att de inte kan sluta. Klart som fan man kan. För jag har själv varit i missbruket och det var inte nåt småmissbruk. Men jag slutade. Helt själv.. Jag tror inte på att man inte kan sluta. Jag tror inte på att det tar över ens liv, det handlar om ens eget val och ens egna beslut. Tillåter jag drogerna att styra mitt liv eller tillåter jag mig själv att ta tillbaka kontrollen? Hitta en balans, sluta leta ursäkter för att fortsätta i det destruktiva beteendet. Upptäck allt du har att leva för. LEV!
Oj, sorry, där blev det tidernas utlägg. men behövde nog få ur mig det där...
nej, nu ska jag göra lite pannkakssmet. =) ha det bra alla mina fina.
